Det var minsann en underbar Kraftstund idag. Det är något speciellt med att komma in i MerVilas lilla lägenhet. Det doftar rökelse och ger ett lugn när man kommer in. I fönstret hänger olika prismor som glimrar i solen. Och idag var en underbart solig dag.

Vi var många idag. Tolv personer hade kommit för att delta. Det var en härlig blandning med människor som alla hade något kul att berätta. En tjej hade varit med om en riktigt rolig anställningsintervju som vi alla skrattade åt.

Efter meditationen och jordningen, fick vi göra olika gruppövningar som stärkte intuitionen. Vi fikade cupcakes och lite kaffe för att orka med resten av kvällen. Vi fick pröva att ge varandra healing. Det var kul att se hur olika personer utförde healing. Vi gör tydligt helt olika från varandra men resultatet blev kanon bra.

Som vanligt blev det mycket skratt och denna gång bara tårar av glädjefnatt =)

Tack Eyvind för att du var med mig hela kvällen!

Äntligen är det dags för en ny underbar Kraftstund med härliga Mervi på MerVila. Förra gången var helt fantastisk och jag fick uppleva många skratt och några tårar. En underbar stund för själen tillsammans med underbara människor i ljus och värme.

Augustine

Första gången jag träffade en guide, visste jag inte att denna vackra man var just det. Jag trodde att det var en ande som uppenbarade sig. Jag minns det såväl när jag först träffade Augustine. Det var i skolans gymnastiksal och jag gick i åttan. Vi hade dansträning och jag var helt oförberedd på synen som kom att uppenbara sig för mig. När jag dansade med min klasskamrat såg jag en man klädd i något som skulle kunna beskrivas som hur en vampyr i skönlitteraturen klär sig. Vit kråsskjorta, svart väst av skinn och matchande byxor. Hans hår var axellångt och stripigt. Han hade stora smycken på sig, och kraftiga ringar på fingrarna. Han såg på mig under lugg och verkade nästan vara ute efter att reta upp mig. Jag minns att jag tänkte att jag hade tappat förståndet totalt. Min klasskompis pratade till mig men jag hörde inte ett ord av det han sade. Mitt fokus låg på den märkliga mannen som strök sig runt oss. Han dök upp på olika ställen i lokalen och jag vred huvudet likt en galning för att inte tappa blickfästet. För några minuter försvann han ur mitt synfält, för att dyka upp, sittandes vid taket och titta ner på oss. Jag klarade inte av mer. Min kropp var iskall och jag började att gå. Hela min kropp var fylld av oro och jag kunde inte sluta gå. Jag gick fram och tillbaka i korridoren i sporthallen och kunde inte stanna. En väninna till mig kom och tog mig på axeln och lyckadesd bryta cykeln. Jag förklarade för henne vad som hade hänt och vad jag hade sett. Som tur är var min väninna lik mig och misstrodde mig inte. Det var först flera år senare som jag fick veta hans namn. En natt kom han in i min dröm och visade hur han hade dött. Han hade blivit ihjäl slagen av en man som han trodde var hans vän. Han sa att han hette Augustine.

Augustine har varit med mig i flera flera år, men jag har aldrig vetat om hans roll. Att han var en guide, fick jag veta av en god vän till mig som arbetar som medium. Hon berättade att Augustine är min guide som hjälper min kreativitet och ger mig styrka att våga släppa loss. Han levde i Frankrike och var en sann estet. Han var en lärd man och älskade att läsa böcker. Jag tror att han kommer oftare nu då jag själv studerar och ibland behöver jag en liten knuff i ryggen...

Eyvind Huggormsöga

Min älskade Eyvind uppenbarade sig för mig när jag fick healing av min goda vän. Han visade mig ett bergigt landskap och en man som var klädd som en kung stå på en klippa vid havet och skrika. När jag frågade vad han hette, fick jag namnen Ansgar Eyvind Huggorm. Han är klädd likt en viking. Stor och reslig man med gyllene hår. Han var från Norge där han arbetade och reste mycket med sitt stora skepp.

När healingen var slut och jag kom hem, sökte jag på internet med de namnen. Jag fick fram att en Eyvind hade kristnats av Ansgar och sedan börjat arbeta för honom för att hjälpa under kristnandet av Sverige. Han arbetade under kungen i Norge och mycket riktigt så hade han ett stort skepp. Han har kommit till mig mycket ofta och visar mig många bilder av hemska scenarion som han varit med om. Han säger att han ångrar så mycket han har gjort. Han var inte en god person innan och inser nu att deras metoder var fruktansvärda. Numera vill han kalla sig Beskyddare av det som är rätt och gott. Och så refererar jag till honom. Han ger mig trygghet och stabiltiet. Jag älskar min Eyvind.

Efter många års uppehåll av mitt andliga tillvaknande, har jag nu kommit ur min dvala för att återuppta sökandet efter mig själv. Jag kan med glädje erkänna att jag har kommit en bit på vägen att hitta hem igen. Kunskaper jag för en gång sedan hade uppe vid ytan, har sedan en tid legat och väntat. Nu har dessa börjat vakna till liv och hela jag känns som våren!

Ibland när jag gör helt alldagliga saker som att diska, städa, ute och går eller så, kommer det allt oftare syner/bilder av människor. Deras ansikten är så tydliga att jag skulle med enkelhet kunna beskriva dem eller till och med rita av dem. Igår när jag borstade tänderna fick jag en syn av en kvinna som stod på sina knän utanför en torparstuga med gräsbeklätt tak. Hon var klädd i något som jag tolkar var hur en bondkvinna på 1700-talet såg ut. Brun klänning, linfärgad tunika och vit sjal på huvudet. Hon var bestört och slog ut armarna rakt fram och vände dem sedan upp mot himlen. Jag såg henne som genom någon annans ögon. Det var en hemsk känsla att se henne så förtvivlad. Jag kände mig skyldig, men kan inte säga till vad. Synen försvann lika fort som den kom men stannade kvar i mitt sinne för resterande av dagen. Jag har sedan länge haft syner/bilder som kommer med jämna och ojämna mellanrum, men aldrig så många som nu. Jag frågade en vän som är bekant på detta område om detta och hon svarade att det kan vara bilder från tidigare liv som kommer. Eller så är det någon annan som försöker säga mig något. Märkligt är det. Jag blir aldrig rädd, bara väldigt fundersam. Många gånger ser jag vardagliga saker som sker, i nutid, men detta var en av de fåtal gånger jag ser en annan tid. Kanske är det Augustine som vill att jag ska börja rita av dem? Det kanske är därför de är så tydliga. Det känns i alla fall väldigt roligt att få dem så ofta då jag upplever dessa som "bevis" på min utveckling. Just ja, såg en liten flicka här hemma i lägenheten som tjyvtittade på mig när jag satt i köket. Rosa klänning och ljust hår. Tror nog hon är en liten buse, för hon kom ut från Moas rum och där försvinner saker titt som tätt...hmmm.. Det är en fantastiskt betryggande känsla att veta att det finns en ande hemma. Man är ju aldrig ensam. Underbart!