Ibland när jag gör helt alldagliga saker som att diska, städa, ute och går eller så, kommer det allt oftare syner/bilder av människor. Deras ansikten är så tydliga att jag skulle med enkelhet kunna beskriva dem eller till och med rita av dem. Igår när jag borstade tänderna fick jag en syn av en kvinna som stod på sina knän utanför en torparstuga med gräsbeklätt tak. Hon var klädd i något som jag tolkar var hur en bondkvinna på 1700-talet såg ut. Brun klänning, linfärgad tunika och vit sjal på huvudet. Hon var bestört och slog ut armarna rakt fram och vände dem sedan upp mot himlen. Jag såg henne som genom någon annans ögon. Det var en hemsk känsla att se henne så förtvivlad. Jag kände mig skyldig, men kan inte säga till vad. Synen försvann lika fort som den kom men stannade kvar i mitt sinne för resterande av dagen. Jag har sedan länge haft syner/bilder som kommer med jämna och ojämna mellanrum, men aldrig så många som nu. Jag frågade en vän som är bekant på detta område om detta och hon svarade att det kan vara bilder från tidigare liv som kommer. Eller så är det någon annan som försöker säga mig något. Märkligt är det. Jag blir aldrig rädd, bara väldigt fundersam. Många gånger ser jag vardagliga saker som sker, i nutid, men detta var en av de fåtal gånger jag ser en annan tid. Kanske är det Augustine som vill att jag ska börja rita av dem? Det kanske är därför de är så tydliga. Det känns i alla fall väldigt roligt att få dem så ofta då jag upplever dessa som "bevis" på min utveckling. Just ja, såg en liten flicka här hemma i lägenheten som tjyvtittade på mig när jag satt i köket. Rosa klänning och ljust hår. Tror nog hon är en liten buse, för hon kom ut från Moas rum och där försvinner saker titt som tätt...hmmm.. Det är en fantastiskt betryggande känsla att veta att det finns en ande hemma. Man är ju aldrig ensam. Underbart!